149
— Har ni inte tänkt på att gifta er? frågade han.
— Jo, svarade Pennskaftet, men det är lättare sagt än gjort, skall jag tala om för baron, tillade hon hemlighetsfullt.
— Å, inte för fröken väl, sade han artigt, som är så ung och som —
— Ja, men där är ett hinder, avbröt hon honom, det är så att jag, men herregud, här sitter jag och uppehåller barons dyrbara tid!
— Nej, visst inte, det är så — — — sade fröken?
— Att jag har svurit att gifta mig med ingen annan än ledaren av första kammarens majoritetsparti, sade hon.
— Har ingen annan något hopp? frågade han betänksam.
— Jo, om han blir ledare själv förstås, svarade Pennskaftet generöst. Men tack så mycket, nu måste jag verkligen gå, sade hon, detta skall jag göra en lång intervju av, det blir många tioöringar.
— Nog är Frisinnade Morgontidningen frisinnad, sade baronen med en liten klang av missaktning i tonen, som kom flickan att ögonblickligen lystra och rusta sig till försvar, ty ve den, som angrep hennes avisa, men jag tror knappt de låter er skriva om kvinnans rösträtt som ni vill, jag är rädd för era tioöringar.
— De måste, sade Pennskaftet strålande, de har mig på sitt program!
