209
för att ni är så omåttligt kvinnliga och allt det där. Det kunde ni ha klämt ur er förr, men i stället började ni med stärksaker och våra halsdukar och att röka och —
— Jaså, var det bara det du hade att säga mig? frågade Pennskaftet mörkt.
— Nej, seså, älskade, jag kom verkligen — — — för att fråga — — — kan inte jag också få skriva in mig i rösträttsföreningen?
— Nu bara skämtar du med mig, sade Pennskaftet klentroget. I detsamma fick hon syn på den allvarlige herrn, som stod och såg ut, som han hade något att säga henne. Och emedan det passade så bra efter Dicks uppförande, gick hon fram till honom.
— Är det något sätt, varpå jag kan visa, att jag blivit övertygad? frågade han och såg uppmärksamt på henne.
— Ni kan omvända er fru till en början, svarade Pennskaftet och log.
— Allt utom det, svarade den allvarlige herrn och drog nu även han på munnen.
— Å, det gör dem bara gott, inföll en äldre fryntlig herre, som kommit att höra de två sista replikerna, då han gick förbi. Min fru har blivit som en annan människa av rösträtten, förlorat alla sina griller och krämpor, nu när hon har något att intressera sig för. Så lycka till.
— En manlig rösträttsvän är för övrigt en hjälp, redan genom att han finns till, fortsatte
14. — Wägner, Pennskaftet.
