284
hon alltid skulle rekommendera en plats hos dem som är i rösträtten, men där är sällan någon ledig. Ja, inte hos arkitektens heller, för den skall jag då skaffa, när jag kommer hem till Simrishamn, och det behövs ju ingen förrän till hösten?
— Nej, det blir nog bra, men säg ändå, kunde ni inte samlas och tala om rösträtten, envisades Pennskaftet, som ogärna avstod från sin älsklingstanke.
— Ja, den där rösträtten, fröken säger, den skall vara så bra, men när alla människor får rösträtt och alla pigor med, så begriper jag inte vad det kan vara för värde med den, för den som är herrskap?
— Nej, Kristin, sade Pennskaftet och suckade, jag har missräknat mig på Kristin, vi skall inte tala om det mera. Jag kan inte lära Kristin något, men den sorgliga sanningen är att jag har en massa att lära av Kristin. Skall jag tvättas nu? Då kan jag passa på och lära mig, vad de olika kroppsdelarna heter på köksspråket, så att jag vet, när jag skall gå ut på torget och köpa mat. Visa mig till exempel brässen. Hon var mycket stolt över ordet, som hon lärt den tiden då Dick ännu var sjuk. Kristin dammade till henne med borsten om den mjuka halsen.
— Å, inte sitter brässen där? Jaså, ja visa mig då kottlettraden. Sitter inte den nånstans på ryggen?
— Jo, Gud hjälpe fröken, det gör den visst
