Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

34

— Nej, det är tvärtom, sade redaktören, det är socialdemokratien som kommer att vinna. Tänk vilken ökning den valboskap, som går i dess fällor, kommer att få! Deras kvinnor kommer förstås att följa sina män, bättre vett har de inte. Vad bryr de sig om att landet går under? Nej, giv oss kvinnor av Kristina Gyllenstiernas typ! De skall gärna få rösträtt, när de stiger fram och begär det. Men engelska suffragetter och franska petrolöser och ryska anarkister behöver vi inte!

— När jag hör er tala, sade Pennskaftet och betraktade eftersinnande hans blåröda ansikte, då förstår jag så väl, vad som menas med obrottslig tystnad.

Redaktören, som inte var populär i sällskapet, räknade ursinnig leendena omkring sig, reste sig upp och gick.

— Nu har Pennskaftet snart kört av allasammans, sade skåningen, som från den bekvämaste stolen självbelåtet betraktade sin vackra bild i värdinnans största trymå.

Pennskaftet, som satt och pustade ut efter stridens hetta, såg upp: — Å nej, tror ni det? Det ville jag inte. Men det är omöjligt för mig att vara lugn, när folk angriper rösträtten.

— Nej, det är inte så gott att vara kvinna för den, som har en så stridslysten ande, gäckades han. Säg, fröken Pennskaft, och han kisade på sned upp till henne, som stod borta vid dörren, skulle ni inte bra gärna vilja vara en man?