50
Pennskaftets sätt att tala om alla stadens officiella myndigheter för att fästa sig därvid.
— De kommer klockan tre, sade han. Så att om ni tänker göra någon toalett, är det bäst att ni kilar hem med detsamma.
— En kvinnlig journalist är alltid tvättad för dekolleté, svarade Pennskaftet övermodigt, i total glömska av sina trasiga handskar. För resten, jag måtte väl vara lika fin som Svenska telegrambyrån! Men om ni vill, att jag skall kunna mäta mig med Stockholms Dagblad, så får ni betala mig bättre.
— Hur är det med de där insändarna vi skulle göra om Kvinnan och reformdräkten? frågade redaktören hastigt.
— Jo, den som talar för reformdräkten, är redan klar, men den, som angriper den, behöver ju inte bli färdig förrän i morgon. Jag måste ha litet tid på mig att ändra åsikter i den här saken.
— Bara de är tillräckligt provokerande nu, förmanade redaktionssekreteraren.
— Brukar inte vad jag skriver vara det då?
— Jo, redaktionssekreteraren skrattade, jo, det har ni rätt i. Hur går det med söndagsartikeln om »Kvinnan och kometen?»
— Jag har inte hunnit att tänka på den, redaktören vet bäst själv vad jag har haft att göra. Men han var redan fördjupad i sin långa lista på dagens uppdrag och hörde inte.
Ett par timmar senare stod hon nere på
