77
reste sig upp och med strålande ansikte gick emot Cecilia.
— Välsignade människa, som kom i alla fall, sade hon, här är ögonblickligen ett bläckhorn och ett mycket tråkigt arbete för er, men låt mig först göra er bekant med de närvarande medlemmarna av Dragarlaget. Här är vår sekreterare, fru Horneman — — —
En lång, smärt och mörklagd dam i sorgkläder reste sig upp och hälsade med ett älskvärt välkommen.
— Och detta är fröken Anna Gylling, generalens högra hand i bokstavlig mening och mycket annat dessutom.
Anna Gylling var en blek och litet lutande ung flicka med en trött blick, som nu räckte Cecilia en tunn, hård hand och yttrade något om omöjligheten att undkomma doktor Henning, när denna väl en gång satt sig i sinnet att dra in någon i rösträttsarbetet. Den hon märkt, den är det ute med.
— Jag är inte så säker på att doktorn får så mycket igen för sitt besvär, svarade Cecilia, som emellertid motsade sina egna ord genom att ta av sig hatt och kappa, slå sig ner vid skrivbordet och leta upp en penna.
— Men det är jag säker på redan, svarade fru Horneman med ett vänligt leende och sköt fram en lista med adresser. Cecilia tittade upp på henne och märkte nu först, att hon var så vacker, med
