85
rättvisan och framgången av den sak, du arbetar för. Om jag inte vore så säker på båda delarna, som på att solen skall gå upp i morgon, så skulle jag inte kunna arbeta alls.
— Å, det får man lära sig, sade den andra kort. Men när du nu målar ut mig för fröken Bech, så måste du säga henne, att jag aldrig skriver mina kätterier på Jakobs urtavla, även om jag kanske tror, att kvinnorörelsen innerst är ett bemödande att omgjorda kvinnans länder och föra henne, dit hon inte vill. Men det säger jag aldrig, utom när jag är tillsammans med er, och ni är för upprymda.
— Och du vill göra dig riktigt angenäm, sade fru Horneman godmodigt. Men även om du blir ond, så måste jag påminna dig om hur vältalig du var härom middagen hos bankdirektörens.
— Ja, men herregud, Jane, värdinnan själv, vår egen älskade generals svägerska, kom ju och bad och besvor riksdagsmännen vid kaffet att inte ge kvinnan rösträtt, ty därtill var hon inte värdig, och vad skulle jag göra? Hela samlingen av inflytelserika riksdagsmän lät ju ögonblickligen dupera sig till att hylla henne som ett mönster av kvinnlig opartiskhet och blygsamhet, stackare. Ingen hjälp fick man heller av bankdirektören.
— Han kunde ju inte desavouera sin egen hustru, försvarade honom Jane Horneman litet kort. Om man en gång för länge sedan räknat bankdirektörens kvinnovänliga uppträdande i
