Notarien Lars Lalin var en i midten af 1700-talet i Stockholm mycket känd sånglärare och flitig anordnare af konserter. Han var tjänsteman i Generaltullarrendesocieteten och fick sedermera af Adolf Fredrik titeln af kongl. kammarmusikus och hofsekreterare. Han skref texten och arrangerade musiken till åtskilliga operor och var begåfvad med en härlig tenorstämma, som den tiden ansågs för den bästa man här ägde, hvarför han ofta anmodades biträda vid andras konserter. Jupiter blef emellertid den enda roll han utförde vid kung Gustafs opera, och han tjänstgjorde sedan endast såsom sångmästare. Lalin var en af Musikaliska akademiens stiftare och afled i Stockholm 1785.
Om Nordin, den utmärkte tolkaren af Neptunus, säger en bedömare i Allehanda 1776: "Han går Stenborg ganska nära, därest han ej strider om företrädet." Han lär ha haft en härlig plastik och förstått att genom glöden i sitt spel rycka publiken med sig. Björkman, öfversteprästens förträfflige framställare, var begåfvad med en präktig bas, med hvilken han sedermera fick tillfälle att briljera såsom Polyfem i "Acis och Galatea". Hans bästa roll lär emellertid ha varit Herkules i Glucks opera "Alceste", där han ansågs "icke kunna äga sin like". Stenborgs bror, som sjöng Merkurius' lilla roll, hade nog en vacker röst, men saknade, efter hvad det säges, alldeles förmågan att kunna utföra några mera maktpåliggande partier. Han dog redan 1780. Mamsell Falk, sedermera fru Wigert, Doris i "Thetis och Pelée", uppträdde sedan såsom Corinna i "Acis och Galatea" och längre fram såsom Eurydice
