som kan ditt öga lätt förvilla,
då hennes bröst du flämta ser,
och af dess ögons blick du såras kan så illa,
att en så häftig eld dig nya lågor ger.
Alonzo! tag dig väl i akt:
du känner kärleks våld och makt.
– – – – – – – – – –
– – – – – – – – – –
Ack Cora! unna oss, som icke få med dig agera,
att åter snart i denna pjäs få se och höra dig briljera.
Emellertid tag dig, Alonzo, väl i akt,
du känner kärleks våld, du känner kärleks makt.”
Däremot känner man några andra detaljer från den minnesvärda aftonen. Öfverintendenten Adelcrantz var genom en egenhändig skrifvelse från konungen befalld att infinna sig i direktionslogen kl. ½ 7. De kungliga jämte uppvaktning infunno sig en stund förut och mottogos utan några ceremonier. Men när Adelcrantz inträdde i direktionslogen, där han befann sig alldeles ensam, steg konungen upp och hälsade honom medelst en applåd. Det höga föredömet följdes naturligtvis af den fullsatta salongen, som lifligt senterade denna fina hyllning åt operabyggnadens mästare. Och verket hedrade sin upphofsman. Det yttre var i italiensk renässans med fasaden prydd af korintiska pilastrar. Det framspringande midtpartiet uppbars af fyra kolonner, mellan hvilka en balustrad omgaf en balkong, och öfver dem reste sig en frontispis med en rektangulär sten, på hvilken lästes inskriften: Gustavus III Patriis Musis. Ofvanpå densamma voro anbragta tvenne lejon, som mellan sig uppburo en sköld
