176
Fredrika Löf och fru Marcadet, den gamla slafvinnan af Schylander. Stycket uppfördes ånyo vid Kungliga teaterns sekularfest 1882 och gafs då flera gånger. Från 1789, det år då adeln som häftigast vände sig mot konungen, och hofvets damer blefvo hans förklarade motståndare, härstammar "Alexis Michaelowitsch och Natalia Narischkin". Man har därför antagit, att konungen tecknat några af komediens damer efter lefvande modeller. Först i januari 1790 ägde premiären rum, och stycket vann en stor framgång. I Stockholmsposten infördes en af de första Kellgrenska teaterrecensioner vi äga: "Denna lilla teaterpjäs har gjort allmänheten stort nöje, och rummet räckte ej till för åskådares antal. Bland dess öfriga förtjänster är äfven den att vara den första, som visat ryska kostymer på vår teater. Kläder och dekorationer svara i värdighet med scener och personer. Första dekorationen, Morisows trädgård, målad af herr Brusell, har blifvit mycket applåderad. De spelande hafva i allmänhet väl uppfyllt sina rum. Fru Hæffner har visat i Natalies roll den naivité, som tillhör oskulden af en på landet väl uppfostrad flicka, då däremot mamsell Löf i Eudoxias person förträffligen väl vetat måla kontrasten af en yr, elak, glädtig, persiflerande skönhet. Den gamla ammans groteska roll, föreställd af herr Schylander, har väckt de lifligaste och förtjäntaste löjen, och ändtligen har herr Hjortsberg i egenskap af page erhållit nytt bifall för sin tidiga talang."
Till tack för Stockholms borgerskaps trofasthet och beväpnade tjänstgöring under kriget gaf konungen den 20 november 1790 i Operahuset en stor
