rymningsförsök en vacker julinatt 1786 väckte ett ofantligt uppseende och blef till och med förevigadt i en liten komedi af Hallman: "La Désertrice eller rymmerskan". Den vaksamme polismästaren Liljensparre grep henne redan vid Åby gästgifvaregård. Af kunglig nåd fick hon emellertid löfte om afsked året därpå och afreste då till stor saknad för alla teaterhabituéer, som aldrig kunde förglömma hennes stilsäkra och öfverlägsna konst. Slutligen begagnade sig äfven den store Monvel själf af en för sig utverkad permission och försvann 1787 för att aldrig mera återkomma.
⁎
Sedan Operans dramatiska personal under Monvels ledning gjort betydande framsteg i skådespelarkonsten, hvarpå de fått aflägga prof i de svenska talpjäser, som konungen ofta lät uppföra på lustslotten, upprättades den Svenska dramatiska teatern, som dock skulle betraktas såsom ett enskildt företag. Den öfverlämnades på sex år åt den ansedde vitterhetsidkaren, k. bibliotekarien Ristell, för att på egen bekostnad och risk uppföra svenska tragedier och komedier på teatern i Bollhuset, eller som den då kallades Mindre kungliga teatern. Föreställningarna började den 2 juni 1787 med en af Ristell bearbetad komedi "Visittimman" och gåfvos sedan omväxlande med den franska truppens representationer. Företaget ville emellertid icke bära sig, och slutet på visan blef, att Ristell rymde riket, efter att på mindre än ett år ha ådragit sig en betydande skuld. Han hann
