198
emellertid på den korta tiden ge flera förträffliga stycken af framstående författare. Främst bland dem står onekligen konungens treaktsdram ”Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna”, enligt Geijers omdöme den bästa svenska originaldram vår litteratur då ägde, och som jämte ”Gustaf Vasa” vann den största framgången bland alla inhemska stycken under Gustaf III:s dagar. I Kexéls komedi ”Bergslagsfröken” säger en ung flicka från landsorten, att hon ”aldrig passerat någon afton med större nöje, än när hon såg Siri Brahe”, och Schröderheim namnger i ett bref tre damer från Göteborg, af hvilka en var ”den vackra mamsell Pettersson”, som enkom rest upp till hufvudstaden för att se stycket. Pjäsen stod kvar på repertoaren ända till 1808 och har sedan tagits upp i åtskilliga repriser samt gifvits närmare 160 gånger på Kungliga teatern, sista gången den 17 maj 1888, då den Kungliga svenska dramatiska teaterns hundraårsfest firades. Konungen lyckades rätt länge bevara sin anonymitet, och skalden Leopold, åt hvilken han gifvit sitt manuskript till granskning, och som inlämnat pjäsen till Ristell, gällde under tiden såsom dess författare. Detta uppdrag att, såsom Leopold själf uttryckte det, ”för ett ögonblick skymma ett stort namn” tillskyndade honom titeln af konungens handsekreterare. Såsom Siri Brahe debuterade en då inom det galanta Stockholm mycket uppburen skönhet, den sedermera äfven såsom utmärkt aktris berömda Fredrika Löf. Johan Gyllenstjerna spelades af Ahlgren, Tegel af Schylander och den gamle Peder Stolpe af de Broen, hvilka alla, isynnerhet den sistnämnde, vunno stort erkännande.
