i Göteborg för att under en resa till S:t Petersburg lära hans son "stora världens manér". Herrskapet färdades landvägen uti en stor, mycket inventiöst inredd engelsk täckvagn jämte köksvagn, lifkusk, kock och betjänter. I den ryska hufvudstaden skildes de emellertid snart åt, och unge Hall förklarade henne sedan vara "en listig äfventyrerska". 1810 försvann hon från teatern för att följa sångaren Howing, kallad "näktergalen", då han i filosofiskt lugn nedsatte sig på landet, och blef honom trogen, så länge han hade någonting kvar. Då hon 1817 återvände till scenen, hade de egenskaper, hvarmed hon förut tjusat publiken, till stor del gått förlorade, och hon blef ej reengagerad. Under några år uppträdde hon vid broderns sällskap i Göteborg och spelade mycket betydande roller, men sjönk sedan småningom ner till en lägre scenisk region. Nils Arfvidsson skrifver i Biografiskt lexikon: "Jag såg Inga Åberg såsom gammal gumma, assisterad snart sagdt af trashankar, på en landsortsteater med oförminskad liflighet, men på ett ganska plumpt sätt återgifva en karlroll i Hallmans "Boussaronerna". Hon dog vid 64 års ålder 1837 och efterlämnade en dotter, som först ägnade sig åt teatern, men sedan blef danslärarinna i Göteborg och där i många år ansågs såsom den förnämsta i sitt slag.
På Kungliga operan var verksamheten under Armfelts första år rätt liflig. Sålunda uppfördes på konungens födelsedag 1787 Glucks "Armida" med fru Müller i titelrollen, som blef en af hennes yppersta skapelser, Stenborg såsom den tappre riddaren Rinaldo och Karsten såsom Ubald af Polen. De
