218
Müller, ehuru icke i så hög grad omtyckt. Följande år blef hon gift med hofkapellmästaren Uttini och lämnade scenen.
Den 24 januari 1788 uppfördes konungens af Kellgren till opera förvandlade treaktsdram "Gustaf Adolf och Ebba Brahe" med musik af abbé Vogler, stiftaren af hofkapellets änke- och pupillkassa. Stycket blef som sångspel mera omtyckt af den stora allmänheten än som talpjäs, uppsatt som det var med mycken pomp och ståt. Icke mindre än tvåhundra personer voro inne på scenen på en gång dels vid de la Gardies intåg i Kalmar i första akten, dels under det stora tornerspelet vid operans slut. Inom de aristokratiska kretsarna tadlades det däremot ganska skarpt. Fersen klandrade som vanligt allt, hvarmed konungen hade något att skaffa: "Akterna hade just icke mycket sammanhang; flera fel emot tid och ställe hade ock insmygt sig, och abbé Voglers musik, som var hård och discordant, gjorde detta skådespel osmakligt för alla åskådare utom för konungen." Äfven Schering Rosenhane är onådig och slutar sin ampra kritik till systern med orden: "Om du icke hört Hönsgummans visa, kan du resa till Stockholm och se den nya operan, ty i dess andra akt finns en aire på dess melodi." Statssekreteraren Ulrik Franc skrifver till en af sina vänner: "Allmänheten är ense om, att dåligare pièce näppeligen kan citeras. Hvad som fulländar dess uselhet är musiquen, den ömkeligaste man än har hört." Om Vogler fick lida smälek för sin operamusik, ansågs han i stället såsom orgelvirtuos vara den förste på sin tid och lika färdig i att improvisera lärda fugor som
