220
Bournonville, fru Alix, mamsellerna Bassi och Slottsberg. Därefter afstannade emellertid alla nyheter, och man lefde under de följande åren uteslutande på repriser.
⁎
Trots allt hvad förtalet haft att säga om Armfelts styrelse, var han dock särdeles intresserad af sina teatrar och skötte dem med mycken omsorg. Också kunde han med godt samvete i ett bref på franska om teatern till konungen 1789 utbrista: "Medgif, Sire, att jag vårdar mig om mitt barn, och att jag styr och ställer för det som en god fader!" — Och ändå var hans befattning icke alltid så angenäm. Voro fransmännen just ej så lätta att sköta, så var det ofta nog än svårare att komma till rätta med de svenska skådespelarna. I de rapporter, som Armfelts underdirektör, den sarkastiske Clewberg-Edelcrantz och hans famulus Sparrschöld, teaterns långsamme och saktmodige ordningsman, aflämnade, liksom i Armfelts, de Besches, Schröderheims, Rosensteins, m. fl:s bref till konungen ha vi en fortlöpande krönika om teaterns lif och verksamhet, som meddelar många både karaktäristiska och roande interiörer ur kulissvärlden. Clewberg förordnades 1783 att biträda vid de svenska skådespelens styrelse och vård, och blef strax efter Svenska akademiens instiftande en af dess ledamöter. Han var lärd och skald, och har bl. a. öfversatt vår gamla folksång: "Bevare Gud vår kung!" Hans styrelse räckte mer än ett fjärdedels sekel, dels såsom biträdande, dels såsom
