stycket genom det ljus det kastar öfver tidens vidskepelse har ett kulturhistoriskt intresse, hvilket ytterligare ökas genom de många naturtroget tecknade drag ur lifvet, hvilka på flera ställen förekomma.
Till och med gymnasisterna skrefvo ihop pjäser, hvarpå den i Linköping 1652 tryckta lika korta som underhaltiga tragedien "Simon Magus" är ett exempel. En för dåtida förhållanden karaktäristisk anekdot anföres af Hammarsköld. Fyra gymnasister begåfvo sig till Norrköping för att där förbättra sina klena finanser. När de kommit dit, tillkännagåfvo de, att de ämnade uppföra "Det stora fiskafänget". En mängd åskådare infunno sig på den utstakade teatern, och då stycket skulle börja, såg man tre ynglingar komma in med ett stort nät emellan sig. En af dem yttrade: "låt oss tillsammans gå att fiska." Den fjärde, som tagit emot inträdesafgifterna, trädde nu fram på scenen och sade: "jag går också med", hvarpå alla fyra i största hast lämnade både teatern och staden. Efter en lång fåfäng väntan märkte åskådarna slutligen, att de blifvit narrade och gingo förargade sin väg.
I Åbo hade redan under hertig Johans tid skolgossar spelat dramatiska stycken, och när Per Brahe d. y. 1640 invigde universitetet därstädes, afslutades högtidligheterna med ett af studenterna uppfördt skådespel, hvilket mottogs af den utvalda publiken med utomordentligt bifall och tycks hafva väckt invånarnas lifliga håg för dramatiska nöjen. 1764 uppfördes på Viborgs slott af skolgossar en af rektor Carstenius författad underlig komedi med titel: "I
