228
ryska herrarna, efter de aldrig gjort hennes föräldrar den äran. Fru Remi: Jag är sur mon honneur mycket flatterad att få bli lierad med så förnäma personer. De öfriga ledamöterna tego.” — Det skulle verkligen ha varit af ej så litet intresse att erfara, hvad den kunglige författaren eller bearbetaren tyckte om denna kritik af hans arbete, i synnerhet att den i teaterlitteraturen mycket hemmastadde Björn ertappat honom såsom imitatör, ty själfva uppslaget är verkligen lånadt från en liten enaktskomedi af Saint Foix.
På våren följande år gjorde Edelcrantz en resa till England och Frankrike för att studera därvarande teaterförhållanden och engagera nya förmågor för den franska teatern i Stockholm. Han skrifver om denna resa flera bref till konungen. Berättar hur han i Göteborg på teatern såg ett par pjäser dåligt återgifna. I den ena var en aktör placerad i en båt för att fiska. För att göra illusionen så mycket fullständigare hade han fäst en lefvande gädda på kroken. Emellertid gick metrefven af, och aktören, glömsk af situationen, hoppade genast ur båten, och midt i hafvet högg han med händerna tag i den sprattlande gäddan till publikens ogemena förlustelse. — I den lilla operetten ”Sven och Maja” var en måne målad i transparang på ett fyrkantigt trästycke, som var fastsatt på taket af ett hus alldeles som en krogskylt och undergick beständiga förmörkelser. — Den Price-ska cirkusen drog som vanligt mycket folk, och när en kväll några bland publiken togo sig för att hvissla åt pantomimen ”Arlequin Squelette”, inträdde m:me Price
