230
IX, och hans antagonister, hvilken resulterade i att Talma på någon tid lämnade Théâtre français.
Alldenstund äfven Armfelt var frånvarande under Edelcrantz’ utländska resa, förordnades baron Rålamb till chef, och på Sparrschölds tjugusjuåriga axlar kastades omsorgen att upprätthålla ordningen bland ett sällskap, som icke önskade någon ordning alls, utan där de flesta alltid ville vara sina egna herrar. — Då Karlskrona sommaren 1790 härjades af en eldsvåda, som ödelade nästan hela staden, greps hela landet af medömkan, och man samlade in pengar för att hjälpa de olyckliga. Äfven på Dramatiska teatern gafs Leopolds tragedi ”Oden”, hvarvid dagkostnaderna betalades af aktörerna själfva. Men innan detta spektakel kom till stånd, ställdes till ett annat spektakel mellan kulisserna, där ett par af damerna spelade hufvudrollerna. Fru Marcadet, som spelade Tildas roll, var emot hela saken och hade rest ut till Stäket. M:lle Neuman, som dubblerade rollen, hade lofvat spela i fru Marcadets ställe och kallades till repetitionen. Men när den skulle börja, infann sig fru Marcadet och förklarade sig ämna spela. Nu blef det ett förskräckligt uppträde. Inga föreställningar hjälpte. Båda började på samma gång repetera, samt — som Kellgren skrifver till Edelcrantz — gåfvo sig bägge fan på, att de klädda i sin kostym skulle samtidigt göra sin entrée på scenen och där förblifva, till dess publiken afgjort hvem af dem skulle spela rollen. Olyckligtvis var baron Rålamb bortrest till landet, hvilket ökade konfusionen, och den stackars Sparrschöld fick bara ovett från alla håll. Ändtligen efter flera timmars
