254
välborne borgaren". Likaså är Holberg fortfarande lika populär som förr. Bland de nytillkomna vilja vi erinra om Beaumarchais, hvars "Eugenie", "Barberaren" och sedermera också "Figaros bröllop" öfversattes af aktören Björn. I januari 1785 gafs "Barberaren" med Waltman i titelrollen, och publiken lade redan då i dagen den sympati, som sedan ända till våra dagar följt detta intrigstycke, det bästa som skrifvits sedan Molières tid. I "Eugenie", som öfverallt i utlandet gjort större lycka än i Paris, framställde Beaumarchais sin egen systers sorgehistoria, hvilken sedermera blef af Gœthe bearbetad i "Clavigo". Emellan 1784 och 1790 hade "Figaros bröllop" gjort turen öfver Europa och spelades redan 1785 af franska teatertruppen i Bollhuset. Allra först framfördes stycket på en fransk hofteater, snart därefter på hofvet i Warschau med konungen i Polen och hertigen af Nassau såsom regissörer, samme hertig, som var Beaumarchais' intime vän och Gustaf III:s motståndare vid Svensksund. När konungen befann sig i Paris några månader efter "Figaros" premiär på Théâtre français, tillbringade han en afton hos grefvinnan de Boufflers i sällskap med Beaumarchais och erhöll sedan af honom ett exemplar af pjäsen. Till sin affärsvän i Stockholm, Gjörwell, skref Beaumarchais några dagar efter samvaron med konungen, att "ingen är kunnigare än han, ingen har riktigare syn på folk och ting; han har den stora uppfostran, som man ger sig själf, när man är född med öfverlägset och klarsynt snille". — Konung Gustaf hade också mot drottning Marie Antoinettes anmärkningar delvis tagit "Figaros bröllop" i
