22
hvaraf de icke förstått ett ord, njöto än mera att få skåda ett fosterländskt drama, till på köpet gifvet på svenska. Messenius uppförde dessutom sina pjäser vid marknaderna, då en större mängd folk samlades i staden, hvilket icke litet ökade intresset. Det första af hans skådespel var "Disa. Thet är en lustigh Comoedia om then förståndighe och höghberömde Sweriges Drotningh frw Disa", som de första gångerna uppfördes vid Distingsmarknaden 1611. Titelrollen utfördes af Arvid Schroderus och i Cremes' gestalt uppträdde den sedermera såsom dramaturg berömde Andreas Prytz. Hittills hade nästan endast bibeldramer och klassiska stycken spelats hos oss. Det var därför gifvet, att "Disa" skulle lifligt slå an på Messenius' samtid genom sitt fosterländska ämne och sina anspelningar på inhemska förhållanden, ehuru den historiska kostymen, på grund af hans samtids okunnighet i sådana saker, för oss ter sig mycket egendomligt. Då t. ex. konung Sigtrud utfärdar sitt stämningsbref till Disa, börjar detta sålunda: "Wi Sigtrud, medh the tree Gudhars, Thors, Odens och Frigges Nådhe, Stormechtige Konung til Ubsala, hälse tigh Jungfru Disa..." m. m. och slutar: "Datum på wårt Konungzliga Hws Ubsala, then fiortonde dagh i Göyemånaden, Åhr effter Werdenes begynnelse 2758." För att roa åskådarna inlade Messenius i sina stycken scener ur det lägre folklifvet, där han skildrade seder och bruk från sin egen tid. Dessutom inflätade han här och där danser och visor i folkvisans tonart, hvilket gaf en lyrisk fläkt åt den eljest torra och knaggliga dialogen och icke litet bidrog till styckenas framgång.
