På sådant sätt måste skådebanan varit anordnad t. ex. då "Holofernis och Judiths Commoedia" agerades i Uppsala på femtonhundratalet. Å ena sidan af scenen templet och Judiths hus, sedan stadsmuren med porten, och å den andra sidan den boning dit Judith fördes samt Holofernes tält, där han slutligen dödades, och hvarifrån Judith utträder med det afhuggna hufvudet i handen. I mysteriet "Om meniskones skapelse och hennes fall", hvilket sannolikt också uppfördes i Uppsala i midten af samma århundrade, framställdes himlen, paradiset och helvetet. Med de inskränkta tillgångar, som stodo våra teateranordnare till buds i afseende på penningar och utrymme, måste man naturligtvis ofta nog nöja sig med blotta antydningar, och åskådarnas fantasi fick hjälpa upp de förefintliga bristerna. Skådebanan uppbyggdes på gårdar, torg eller, om årstiden var ogynnsam, i skolsalarna. Alldeles gratis gåfvos väl icke dessa föreställningar. Dels tiggdes ihop penningbidrag före representationen af företagets gynnare, dels gjordes en insamling efteråt, som man kan se af epilogen till Messenius' "Christmannus", där det heter:
"Och älliest för mödo och snack
Hafuen wij förtiänt eder tack,
Welom icke äller försmå,
Om någon pungen löser på,
Thär wt till wijn gifuer oss först;
Af mycket taall hafuom wij törst."
Kostymen var liksom på medeltidens målningar tidens dräkt, men Gud fader, Kristus, änglarna och
