Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/34

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

30

fönster, hvilket tycks ha varit ett särdeles omtyckt nöje liksom att med stenar bombardera de stängda portarna. Till följd af sedernas råhet uppstodo ofta blodiga slagsmål, som ej så sällan slutade med dråp. Gustaf II Adolf manade också i sitt varningsbref till Uppsala universitet 1613 studenterna att iakttaga ett värdigare uppförande.

När i slutet af fjortonhundratalet hågen för de klassiska författarna återvaknade, förändrades småningom publikens smak. De enahanda heliga legenderna befunnos långtrådiga och motbjudande. Man fick en friskare syn på lifvet och nya ämnen att intressera sig för. Gycklarna, som i mysterierna och mirakelspelen utfört djäflarnas och andra burleska roller, hvilka kräfde en större scenvana, slöto sig nu tillsammans och drogo från stad till stad uppförande världsliga stycken på prosa. De kommo ursprungligen från Brabant, men kallade sig engelska komedianter, därför att de med skådespelandet förenade så kallade engelska konster, d. v. s. lindansning, voltigering och fäktning. När tyskar sedan följde deras exempel, kallade sig äfven dessa för engelska komedianter, emedan namnet blifvit omtyckt.Anm Under sina vidsträckta ströftåg gjorde de äfven vårt land ofta nog den äran, och den svenska allmänheten fick sålunda stifta bekantskap med den nyare tidens dramatik. Den store "riksbyggmästaren" Gustaf Vasa var dem dock icke vidare bevågen. Han tyckte visserligen om dans och ridderliga lekar samt underhöll ett kapell af utländska musikanter, men gycklarna hade dåligt rykte, och han förordnade därför, att de, som