36
1651 uppehöll sig där en längre tid, gafs på slottet en pjäs, i hvilken hon själf uppträdde såsom kammarpiga och Olof Rudbeck såsom herde, hvarvid han lär med mycken skicklighet spelat på en skalmeja.
Utom jakter och gästabud med dans, ringränningar och fyrverkerier voro de mest omtyckta nöjena vid hofvet de s. k. värdskapen, upptågen och baletterna. "Värdskapen" voro ett slags kostymbaler, där några föreställde värdfolk, andra gäster, "upptågen" lysande festtåg af mytologiska, gammalhistoriska eller andra personligheter, som slutade med ringränning, och "baletterna" rimmade sångspel med dans och musik, vanligen af ett allegoriskt innehåll. Deras syfte var hofsmickret, och skaldens uppgift att ge det en glänsande form. Den dramatiska handlingen var en bisak, det väsentliga var praktfulla scenerier och kostymer. Den första af dessa för renässansens tidsålder egendomliga tillställningar, som man vet vara uppförd i Sverige, är "Le ballet des plaizirs de la vie des enfans sans soucy" eller "De sorglösa barnens förströelser". Den gafs 1638 af pfalzgrefvinnan Katarina för att roa den tolfåriga drottningen, hvilken var anförtrodd åt hennes vård, dansades af de förnämsta kavaljererna och väckte mycket bifall af alla som sågo den, efter hvad en gammal anteckning upplyser oss. Den var inöfvad af den skicklige franske balettmästaren Antoine de Beaulieu, som på änkedrottningens anmodan blifvit hit inkallad för att lära de unga ädlingarna dansa och väl föra sig i stora världen.
