Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/41

37

Drottning Kristinas praktlystnad fann stort behag i dessa baletter, och sedan hon tillträdt regeringen, lät hon hvarje år uppföra en eller flera stycken. I februari 1647 fick slottsfogden i uppdrag att inreda en teater i den stora balsalen. Den var belägen i slottets östra öfversta våning med fem fönster åt strömmen och fyra åt borggården samt var prydd med dyrbara gobelänger. För att teatern måtte bli så tidsenlig som möjligt, inkallades en italiensk arkitekt, Antonio Brunati, som flera år vistats vid hofvet i Paris. Den blef också förträfflig och lär hafva liknat den i Tuilerierna. Öfver scenens framsida finnes en beskrifning från 1654, hvaraf framgår, att den var målad i marmorimitation med refflade doriska pilastrar och med de kungliga personernas namn anbringade i frisen jämte vapen och sinnebilder. På bägge sidor om scenöppningen syntes mellan dubbla pilastrar nischer med figurer. Ridån var i ringar fäst vid en järnstång och drogs åt sidorna. Den var ursprungligen af hvit atlas sirad med guld- och silfversnören, men måste litet emellan förnyas, emedan de uppträdande regelbundet skuro sönder den för att under mellanakterna titta på åskådarna. Ändtligen den 4 april 1649 invigdes nöjestemplet med uppförandet af baletten "De segrande och besegrade passionerna", hvilken dansades af representanter för vårt lands högsta aristokrati. Den 1 november, änkedrottningens födelsedag, gafs till hennes ära Georg Stiernhielms berömda balett "Then fångne Cupido", där drottning Kristina själf utförde Dianas parti och hertig Adolf Apollos. Cupido spelades af kammarpagen Erik Appelgren, och Venus framställdes af