som af dåvarande förmyndarstyrelsen antogs i konungens tjänst. Det stod under ledning af Jan Baptista von Fornenbergh och var det första af de ryktbara vandraresällskap, som gjort det holländska dramat kändt i Europa. Truppen hade senast uppträdt i Altona, där den väckt ett ofantligt uppseende, emedan den medförde kvinnliga skådespelare, hvilket i
Amsterdams gamla Schouwburg. Efter ett kopparstick från 1637.
Tyskland då ännu var en nymodighet. Till teaterlokal fingo de åt sig upplåten den, sedan det Königsmarkska lejonet dött, ledigblifna lejonkulan jämte tillhörande gård. Genom nedrifvande af väggen mellan de bägge burarna fick man en ganska rymlig scen, hvilken, efter hvad Oscar Wieselgren påpekar i sin uppsats om Lejonkulans dramer, troligen inreddes efter anordningarna i Amsterdams Schouwburg, d. v. s. med den för holländska
