52
och lär ha varit lysande samt förnyades efter samma program i april.
1686 är ett märkligt år i den svenska teaterhistorien, ty då uppträdde för första gången på Lejonkulans eller Comedianthusets scen ett af studenter under den gamle Olof Rudbeck och den nyblifne professor Petrus Lagerlöf redan 1682 i Uppsala bildadt skådespelarsällskap. Det bestod af de mest framstående vittra och musikaliska förmågorna bland kåren och kan med rätta kallas den första inhemska teatertruppen i Sverige. Främst bland dem står Isak Börk, truppens flitigaste dramatiker, hvilken dog såsom rektor i Narva. Vidare märkas sedermera rådmannen Bergman, en framstående musiker, och Georg Törnqvist, ryktbar under sitt sedan förvärfvade adelsnamn Adelcrantz såsom Tessins biträde vid byggandet af Stockholms slott. I Uppsala spelade de i det dåvarande kungliga stallet och rönte den uppmuntran, att drottningen ett par gånger besökte deras skådeplats samt uttryckte sin belåtenhet med deras förehafvande. Lifvade däraf och sannolikt på de kungligas önskan beslöto de bege sig till hufvudstaden och där offentligen uppträda. Truppen hade den lyckan att få en beskyddare i grefve Lindschöld, till hvilken också ett par af pjäserna äro dedicerade. Att döma af de uppförda skådespelen förfogade de öfver en talrik kör och balett, ty i "Lykkopris", som spelades på Karl XI:s födelsedag 1689, förekommo icke mindre än sjuttioen personer. Sannolikt afslutades dessa studentdramer enligt tidens smak med mer eller mindre improviserade "nachspel", ehuru vi icke känna till mer än några få. Det bästa af dem är
