i början af sextonhundratalet. Det användes af den tidens snobbar, som gärna ville visa sig och väcka uppseende, och som ofta störde pjäserna genom sitt oväsen och sin närgångenhet mot de spelande. Molière har i "Misantropen" satiriserat dem, då han låter Acaste utbrista:
"När nya pjäser ges, det nöje högst jag skattar,
jag såsom kännare på scenen posto fattar
och afgör främst succès'n; vid ställen som ä' bra
jag för ett fasligt larm och ropar högljudt: ah!"
Trots den förargelse de väckte, fördrogs dock deras närvaro på grund af den inkomst den tillskyndade teatrarna genom platsernas dyrhet. Först 1759 afskaffades detta oskick i Paris, och i Stockholm omkring tolf år senare.Anm
I början gick det bra för den Rosidorska truppen, som på allt sätt uppmuntrades af hofvet och den bildade publiken. Men kriget slukade snart allas intresse. Den stora allmänheten förstod dem icke och besökte därför icke teatern. Tvister och oordningar inom truppen åstadkommo upprepade skandaler, och Tessin var utledsen på hela sällskapet, af hvilket han nödgades afskeda flera stycken för deras oskickliga lefvernes skull. Våren 1701 förfrågade han sig hos konungen, som då låg i Livland, huruvida kontraktet med de franska skådespelarna skulle förnyas, och midt under krigets larm hade denne tid att sysselsätta sig med teaterns angelägenheter. I en skrifvelse från högkvarteret i Lais befallde han, att den Rosidorska truppen skulle kvarstanna för att förströ hofvet. Och den blef kvar år efter år, ehuru den mer och mer förminskades
