70
förut mönsterskrifvare och, enligt hvad Gustaf Ehrensvärd yttrar i sina anteckningar, ett sällsynt aktörsämne samt särdeles förträfflig i harlekinsroller. Karl Gustaf Tessin säger, att han var en af de yppersta komiska skådespelare han sett, och Jonas Apelblad har om honom antecknat: "Petter Lindahl, som länge ägnade sig åt skådespelarkonsten, utförde så sina roller, att han alltid framträdde på scenen under åskådarnas bifall." Han kom sedan, som vi få se, till landsorten, förenade sig med den tyske teaterdirektören Seuerling och dog 1792 på dennes egendom Åby vid 80 års ålder. Senare vid truppen anställda voro Didrik Trundman, som 1737 inskrefs såsom student vid Uppsala akademi, och som blef enligt en anteckning i Stockholms nations matrikel "omsider klockare i spinnhuset i Stockholm och är allmänt känd för sitt oordentliga lefnadssätt", samt besjöngs af Bellman i dennes Bacchanaliska ordenskapitel; mamsell Johanna Enbäck, hvilken såsom fru Löfblad ännu på 1790-talet uppträdde på Svenska komiska teatern, och fru Elise Lillström, hvars dotter Elisabet 1747 vid sju års ålder med allmänt bifall utförde Astrilds roll i Sveriges första operacomique: Syrinx, eller Then uti wass förvandlade Wattunymphen", och sedermera såsom fru Olin blef sångscenens yppersta prydnad under Gustaf III:s tid. 1770 skref en insändare i Dagligt Allehanda på tal om den inhemska teaterns förfall: "Jag kommer väl ihåg, att 1737 års svenska skådeplats ej saknat sådana aktörer, hvilka hedrat både nationen och sig själfva: en Knöppel, Lindahl, Ålander, Palmberg samt en madam Lillström hafva hvarje