SVENSKA TEATERN
UNDER
GUSTAF DEN TREDJES DAGAR
Liksom under femton- och sextonhundratalen uppförandet af grekiska och romerska skådespel ansågs lämpligt för skolynglingarnas bildning, betraktades teatern under sjuttonhundratalet såsom ett verksamt medel till hela människosläktets förbättring, hvarför den borde ingå i både den enskilda och den allmänna uppfostran. Efter det tongifvande Frankrikes föredöme bibringades också de förnämas och förmögnas barn skick och fina later genom spelandet af små komedier, och ju längre århundradet skred framåt, dess större inflytande vann teatern. Följden af detta system blef en oerhörd brådmogenhet hos de unga. L'ancien régimes hela cirklade samvaro liknade ju för öfrigt ett framträdande på scenen, och att med kvickhet och behag kunna kåsera öfver konst, litteratur och vetenskap gällde såsom den förnämsta sällskapstalangen. "Huru skola vi i våra dagar", säger Taine, som skildrat detta tidehvarf, "kunna föreställa oss ett släkte, för hvilket lifvet var en opera?"
Lovisa Ulrikas far, Fredrik Wilhelm I, som följde tidens teatraliska uppfostringsmetod, lät åt sina många barn inreda en teater i slottet, där de, så ofta de önskade, kunde spela sina pjäser, och hon
