92
den tillämnade operan. Den fördom mot skådespelarens yrke, som, genom svenska teaterns djupa förfall under årens lopp, alstrats hos folk af en aktad samhällsställning, var icke lätt att i en hast undanröja. Men därigenom att Sveriges dåvarande yppersta sångerska, den vackra assessorskan Elisabet Olin, om hvars biträde konungen på grund af hennes mans ansedda plats i samhället knappt vågat göra sig någon förhoppning, helt oförmodadt förklarade sig vilja taga engagement vid den nya teatern, bröts denna fördom, och hennes exempel följdes af flera andra med sångröst utrustade damer och herrar. Utom hennes tolfåriga dotter Elisabet och hennes syster, mamsell Lillström, anställdes sålunda hofsekreteraren Lars Lalin, hofkanslisten Karl Stenborg och hans bror, kvartermästaren vid lifregementet till häst Nils Stenborg, skolläraren och kantorn i Katarina kyrka Anders Nordén, organisten i Kalmar domkyrka Hans Björkman, stadsnotarien i Vimmerby Nils Annerstedt, hofmunskänken Lising, mamsellerna Hedvig Falk och Fredrika Ingman, m. fl. För att ytterligare öfvervinna artisternas motvilja mot det offentliga uppträdandet befallde konungen, att operorna skulle tillkännagifvas uppförda af Kungliga musikaliska akademien.Anm Jämte solisterna engagerades äfven en kör på fyrtiotvå personer, bland hvilka befunno sig den sedan så namnkunnige Kristofer Karsten och en ung syster till Karl och Nils Stenborg. Äfven en stor orkester lyckades man hopbringa. Härvid hade konungen en insiktsfull medhjälpare i den fint bildade och musikintresserade kommerserådet Patrik Alströmer, en af Musikaliska
