Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/124

Den här sidan har korrekturlästs

116

mig vill göra något spratt!
Minsta gny
kan mig bry
att jag sväfvar
liksom en hamn och till skogen vill fly!”

En hop tartarer inkomma och ge tillkänna, att de tillfångatagit två greker, hvilka Thoas förklarar, att han vill offra åt gudarna. Det anställes en björndans och annan balett, och kören sjunger:

”Hur våra knifvar ska’ gå i svang!
Fläng, fläng! läng, tång, plang! tireli-titten-tang!

De bägge fångarna, som äro Orestes och Pylades, spelade af Louis Deland och Lars Hjortsberg, bortföras därefter i festlig procession sittande i ett par skottkärror.

Andra akten föreställer ett fängelse, där Orestes och Pylades äro inspärrade. De tala om sin vänskap:

”Vårt vänskapsband sig sammanknöt
i våra barndomspjäxor!
Med mig du ofta smörgås böt
i skoln vid våra läxor.
Och sedan ständigt dag för dag,
blott jag och du, och du och jag,
vi följts i sorger och behag.
Ack, min Orest! Ack, min Pylad!
Med dig att dö hvad jag är glad!”

Emellertid kommer en tempelpräst och sliter Pylades från Orestes, hvilken då går och lägger sig att sofva på en tältsäng midt på scenen, under det han sjunger några strofer på vaggvisan "Tussa lulla litet barn…” Sedan han insomnat, komma från alla håll inrusande furier i skepnad af brandvakter, polisbetjänter, åkare och månglerskor, m. m., hvilka uppföra en hexbalett med kör, hvarunder de slå Orestes, som gallskriker. Slutligen uppstiger ur jorden Klytemnestra i svepning, med armen i band samt plåsterlappar i ansiktet. Orestes utropar: "Ett spöke?… aj! min mor!” och kören infaller: