och kvarstod på de Kungliga teatrarnas spellista i trettiotre år. Denna Envallssonska verkligt roliga parodi har dessutom den stora förtjänsten att vara alldeles fri från de Hallmanska travesteringarnas råhet.
Den glade lustspelsförfattarens och verskonstnärens lefnadsförhållanden blefvo efter den Stenborgska teaterns stängning alltmer bekymmersamma, och slutligen drabbades han af den stora olyckan att blifva blind. I djupaste misär afled den beklagansvärde mannen 1806.
⁎
Den författare, som vi sett under hela 1790-talet behärska scenen, och som fortsatte detta långt in på det nya seklet, var August von Kotzebue. Han var född i Weimar den 3 maj 1761 och son till ett hertigligt legationsråd, skref vers redan vid sex års ålder, och var från sitt tionde år en trägen teaterbesökare. Hans stora intresse för teatern visar sig äfven därigenom, att han, då han studerade juridik vid universitetet i Jena, där inrättade en amatörteater. 1781 kom han till S:t Petersburg såsom sekreterare åt generalguvernören och hofteaterdirektören von Bawr, adlades 1785 och utnämndes till president i Estlands guvernementsmagistrat. Vid den tiden började han göra sig ett namn genom en mängd dramer och romaner. Bland de senare behöfver jag endast erinra om den mest beryktade: "Ortenbergska familjens lidanden", som i en god
