Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/133

Den här sidan har korrekturlästs
125

få hämnas på dottern. Rudolf har emellertid i ädel strid för att rädda en skön saracenska, dotter till en emir, sårats och blir i klostret förbunden af Emma. De igenkänna hvarandra, och hon kastar sig i hans armar, men öfverraskas af abbedissan, som i helig fasa skiljer dem åt.

Scenbild nr "Korsfararne". I Leipzigupplagan 1803 af Kotzebues "Neue Schauspiele".

Portvakterskan understödjer dock deras flykt och leder dem bort genom en underjordisk gång. Men styckets onde ande, riddar Kuno, klostrets beskyddare, har besatt gången, och allt är förloradt. Rudolf måste fly, och Emma dömes enligt klosterlagarna att lefvande inmuras i en nisch i