Den talangfullaste af Kotzebues svenska
efterföljare var otvifvelaktigt skalden Karl Johan
Lindegren, hvars första, mycket omtyckta pjäser redan
1795, såsom vi ofvan sett, upptogos på Dramatiska
teatern. I början af 1800-talet gåfvos ytterligare icke
mindre än fyra nya stycken af honom. "General
Eldhjelm", komedi i tre akter, har visserligen en högst
obetydlig handling, men däremot ytterst tacksamma
roller och kvarstod på Kungliga teaterns repertoar
ända till 1836. Den gamle generalen, först spelad af
de Broen, sedan af Hjortsberg, bor i Stockholm med
sin hustru (Maria Franck). I deras hus vistas hans
systerdotter Lovisa (Karolina Deland), hvilken både
den råe, svärjande fyllbulten, landtrådet Vinfelt
(Anders Lundberg) och den franskpladdrande fjäsken,
kammarjunkaren von Klang (Louis Deland och
sedermera Per Sevelin), önska erhålla till hustru. Hon
älskar emellertid Fredrik, generalens naturlige,
sedermera adopterade son (Åbergsson), och de unga få
slutligen hvarandra. Det är alltsammans. De
särdeles väl karaktäriserade figurerna underhålla dock
publikens intresse, både den godmodige, råbarkade
generalen och den bornerade Vinfelt samt framför
alla generalskans släkting, den gamla härsklystna,
grälsjuka tant Vivica, ypperligt framställd af fru
Morman, till hvars egentliga genre sådana roller
hörde. Ebba Jeannette Morman ingick 1788 såsom
nittonårig flicka ett kortvarigt, olyckligt äktenskap
med en notarie Brolin och tog efter skilsmässan på
grund af sina sceniska anlag engagemang vid
Dramatiska teatern hösten 1791. I likhet med Björn,
Schylander och andra af den Kungliga teaterns
Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/137
Den här sidan har korrekturlästs
129
Svenska teatern, II.9
