146
Hjortsberg. Detsamma kunde man säga om Widerberg, styckets öfversättare, såsom den ädle Darner, Ebba Morman såsom den sippa mamsell Agata och Deland såsom lagman Gripman. Denne kalle egoist, som är allt för sig själf och öfvertygad om sin egen förtjänst utan förmåga att bedöma andras, som är likgiltig för brottet men fruktar vanhedern, spelades sedan af Schylander, hvilken lär ha varit utomordentlig i rollen. Ett skådespel i fem akter af Iffland, som väckte rätt mycket bifall, var ”Spelaren”, hvilket uppfördes första gången på Djurgårdsteatern i juni 1808 och där gafs ett par och tjugu gånger.
Shakspere, denne ”litteraturens skogsmänniska”, såsom Leopold med Voltaire kallar honom, nådde oss tidigare än de tyska klassikerna, tack vare att han förelåg i fransk tolkning. Både Ljunggren och Levertin påpeka hans inflytande på Gustaf den tredje, som naturligtvis läst honom i Letourneurs berömda, Ludvig den fjortonde tillägnade öfversättning. Bland mycket annat äro spökscenerna i ”Gustaf Vasa” i detalj kalkerade på ”Richard III”. Men uppförd på Stockholms teatrar blef den store britten först under Karl XIV Johans tid. Om hur dåtidens franskbildade svenskar uppfattade Shaksperes tragedier kan man få en föreställning genom Zibets bref från Paris 1784 till Gustaf den tredje. Han skrifver på franska efter en representation af ”Kung Lear”: Jag var chockerad för att icke säga skandaliserad af denna bisarra blandning af det löjliga med det patetiska, af tragedi, idyll och dårhus, af osannolika karaktärer och händelser. Oaktadt Brizards talang och makalösa utseende, oaktadt det
