vandrade omkring till herrgårdarna och till och med ”vänjde bönder och tjänstefolk vid detta sublima nöje”. Inom hofvet och societeten, hos Rudbecks, Cronstedts, Paykulls, Helvigs, m. fl. spelades flitigt sällskapsteater liksom inom de då mycket talrika sällskapsordnarna. Mot slutet af 1700-talet instiftades sällskapet ”Nytta och nöje”, hvilket fick ett väldigt uppsving, sedan dåvarande öfverste Skjöldebrand under åren 1802 till 1805 blifvit detsammas styresman. Det hade sina sammankomster i Kirsteinska huset vid Munkbron och gaf både svenska och franska spektakler samt konserter. Där glänste såsom skådespelerskor den vackra mamsell Betty Edman, sedermera gift med handlanden Åbom, och mamsell Kristina Wikmanson, sedermera gift med den blifvande förste direktören för Kungliga teatern, presidenten Per Westerstrand. På herrsidan utmärkte sig köpman Winberg och den unge Axel Lindgren, sedermera expeditionssekreterare och redaktör för tidningen Granskaren. Man uppförde bland mycket annat ”Tancred och Clarinda”, med ord och musik af Skjöldebrand, samt en lustig och kvick operett af Litteraturtidningens utgifvare, sedermera kanslirådet och rikshistoriografen Gösta Silverstolpe, ”Det Kantiska giftermålet”, likaledes med musik af Skjöldebrand. Den löjliga hufvudpersonen, professor Encyclopedini, spelades af författaren själf, som till sitt yttre var liten och puckelryggig, hvarför han af sina motståndare, fosforisterna, erhöll vedernamnet ”rektor silfverpuckel”. Äfven inom det 1805 stiftade sällskapet ”Nytta af enighet” utöfvades en stor dramatisk verksamhet. Dess ännu bevarade ”Repertoir
Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/189
Den här sidan har korrekturlästs
181
