190
hvarifrån han ej återkom förrän i januari påföljande år.
I september 1801 besökte de kungliga Göteborg, där teaterdirektören Anders Lundqvist med sitt skäligen klena sällskap gaf ett galaspektakel, bestående af en svassande prolog, skrifven af A. D. Hummel, och Jüngers lustspel ”Den nyfikne eller Han blandar sig i allt”, hvilken titel af några ansågs under dåvarande politiska förhållanden såsom en bitter elakhet mot själfva festföremålet. Påföljande månad anlände drottningens föräldrar på ett kortare besök, som dock förlängdes ända till midten af december. De firades med en rad af lysande fester. Den 12 oktober öfvervoro de i de griljerade logerna ett uppförande af ”Dido” på Operan, och fjorton dagar därefter gafs på Drottningholm ett fransyskt spektakel, hvarvid hofvets damer och herrar utförde ”Le mariage secret” och ”Les rivaux d'eux mêmes”. Gustaf Lagerbjelke hade skrifvit en icke alldeles lyckad epilog, som han ensam spelade, om hvilken statsfrun, grefvinnan Caroline Lewenhaupt yttrade, ”que l'auteur eut mieux fait de rester aux petites maisons”, hänsyftande på den kvicka pjäs han författat till det ofvan omtalade societetsspektaklet i februari året förut. Den 2 november fingo de höga resandena höra ”Gustaf Vasa”, som den aftonen började redan klockan half sex, på det att de skulle kunna i tid hinna till slottsfesten efteråt. I december flyttade de kungliga ut till Gripsholm jämte en mycket talrik ditbefalld societet, och tiden fördrefs där med att hvarannan dag ge fransyskt spektakel och bal de öfriga dagarna. Dessa glänsande nöjen
