196
men förgäfves. Lika fåfänga voro andra framstående personers föreställningar. Till Gyllenborg yttrade han: ”Är ni galen, herre! Får jag inte rifva ned mitt eget hus, om jag vill?” Danske legationssekreteraren A. D. Gyllenpalm berättar i sina meddelanden från Stockholm under den 29 maj om händelsen: ”Konungens beslut att nedrifva den präktiga operabyggnaden kommer snart att gå i verkställighet. Hvarken regeringens föreställningar eller den för staten beräknade kostnaden af 40,000 r:dr i och för detta arbete, icke ens H:s M:t änkedrottningens ifriga bemödanden hafva i minsta mån kunnat rubba ett beslut, i hvilket allmänheten tager en så liflig del. Alla dessa föreställningar hafva endast haft den verkan, att de påskyndat början med nedrifvandet af sagda byggnad. Tvåhundra man af Helsinge regemente äro redan på väg för att gripa sig an med arbetet, som kommer att taga sin början den 6 nästkommande juni.” Kommitterade sölade afsiktligt med sitt utlåtande, och för att lugna konungens otålighet började man den 11 juni ehuru ytterst långsamt att rifva de näst intill själfva operahuset liggande byggnaderna. I början af 1808 utbröt emellertid kriget mot Ryssland. Strax därpå förklarade också Danmark krig, och höga vederbörande glömde för en tid bort operabyggningen.
Man föreställer sig gärna i våra dagar, att hufvudstaden den tiden var försänkt i djup nedslagenhet och förtviflan, men det var långt ifrån fallet. På Arsenalsteatern försökte man sig på ett nytt skådespel i tre akter ”Ariodant” med musik af Méhul, som själf ansåg det såsom ett af sina mest lyckade