förnämsta hofdignitärer och ämbetsmän befunno sig. Valerius hade till festen skrifvit en kvick och rolig visa, upptagande de roller Lindgren redan spelt och dem hvilka återstodo honom såsom äkta man.
⁎
Redan en månad efter Gustaf IV:s afsättning utfärdades den 8 april nådig befallning om Operahusets skyndsamma iståndsättande och genom skrifvelse den 12 juni gaf konung Karl XIII teaterdirektionen till känna, att vid bestämmandet af de högtidligheter, hvilka komme att anställas under den instundande kröningen, konungen trott sig gifva rikets församlade ständer anledning till ett verkligt nöje, då han funnit godt förordna, att de redan i nåder beslutna representationerna uti Operahuset skulle börja med operan ”Gustaf Vasa”. Åt generalen, friherre Armfelt anförtroddes öfverinseendet vid operans uppförande ”med all den högtidlighet detta spektakel åtföljer”, och statskontoret erhöll befallning att till kostnadens bestridande anordna af extra utgiftsmedel 4,000 r:dr b:ko. Af allt detta blef dock intet, ty tiden var för knapp, och materielen under dessa år för mycket förstörd. Först den 6 december slog Operan åter upp sina portar för allmänheten, och konstens vänner ansågo det såsom en nationalhögtid, när det tempel Gustaf III ägnat fosterlandets sånggudinnor åter öppnades med Kellgrens ”Drottning Christina” och Boïeldieus ”Califen i Bagdad”. Också hann ridån knappast gå upp,
