208
förrän hela salongen genljöd af dånande handklappningar och jubelrop. En af de närvarande har yttrat, att det var nästan för mycket för ett svenskt hjärta att på samma afton återkalla minnet af Kristina, Karl Gustaf, Axel Oxenstierna, Torstensson, Gustaf III och Kellgren. Spektaklet gafs till förmån för Gustaf Åbergsson, som då utförde ett par af sina förnämsta glansroller, ty man kunde ej få se en grannare de la Gardie, än han var i Kellgrens heroiska dram, eller en präktigare kalif i efterpjäsen, där han förtjusade hela salongen både genom sitt spel och sina lysande från Paris hemförda kostymer. Äfven Inga Åberg spelade där med sin vanliga liflighet och ledighet och belönades rikligen genom publikens handklappningar liksom Jeannette Wässelius, hvars intagande blygsamhet och härliga röst i Zelindas roll väckte rättmätigt bifall. Baletterna fingo också sin andel af den allmänna belåtenheten, i synnerhet den vackra ”Zelindas kröning”, där framför andra utmärkte sig Louis Deland och den sjuttonåriga Fredrika Grönforss. Kvällens nöjen annonserades första gången den 24 november, och redan fyra dagar därefter kunde den lycklige recettagaren tillkännagifva, att endast några få parterrbiljetter funnos kvar, trots att han, förlåtligt nog vid ett sådant undantagstillfälle, passade på och tog ganska förhöjda priser, för hvilket tilltag han dock fick uppbära åtskilligt klander genom insändare till tidningarna. Man klandrade ”en viss aktörs behjärtenhet att något groft taxera den skådande allmänheten” och påstod, att man fått betala tio riksdaler för en biljett. En annan tyckte det icke var skäl att
