Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/220

Den här sidan har korrekturlästs

212

att de skola skingras, då han icke kommer tillbaka till dem. Nu inträder Peters sjungande, men innan man hinner meddela sig med honom, återvänder Kagotzi, och Edvinsky måste gömma sig. Ragotzis misstankar väckas vid åsynen af Peters, ehuru denne omtalar, att han blifvit befalld att möta en afdelning kosacker, som väntas till förstärkning, men att han icke kunde komma ut, innan han fått ett pass af Ragotzi. Denne beslutar utforska sanningen. Han befaller Peters gå förut och låtsar följa honom, men stannar och får höra en del af Polinas samtal med Floreska om deras flykt, som genast skall verkställas. I detsamma nedfaller en sten, kring hvilken ett bref från Peters är lindadt, hvari han låter dem veta, att allt är upptäckt, och att Zamoski strax skall vara där. Polina hittar genast på en list för att vända beskyllningen mot Ragotzi själf. Hon låter Floreska skrifva ett bref till en af sina vänner om sin befrielse och ber Angela vid ett gifvet tecken smyga det i Ragotzis ficka. Zamoski kommer. Polina anklagar Ragotzi för att vara kär i Floreska, påstår att han lofvat hjälpa henne ur Zamoskis våld, och att det är han, som fört Angela till henne. Slutligen ber hon, att man skall visitera Ragotzi, och man finner då brefvet hos honom. Zamoski blir nu öfvertygad om hans förräderi, låter afkläda och binda honom vid en pelare och går själf med vakten ner i det undre hvalfvet för att se, om hans befallningar rörande Edvinsky blifvit verkställda. Denne bemäktigar sig ögonblickligen Ragotzis päls och mössa, fängelsedörren tilläses, Polina blir på egen begäran fastbunden vid en stege, Floreska och