Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/221

213

Angela stiga i tunnan, som på gifven signal upphissas och Edvinsky skyndar upp på stegen. Hur han hittar vägen och träffar sin maka, får åskådaren själf fundera ut. I tredje akten befinna vi oss på en af slottets yttre gårdar. Edvinsky lyckas förklädd till Ragotzi att efter flera hinder passera de yttre vakterna, men strax därefter inkommer Zamoski, som med sina kosackers hjälp sönderbrutit gallerporten. De flyende förföljas, och Peters underrättar oss snart, att de blifvit ertappade. I hemlighet låter han likväl Polina veta, att han träffat Edvinskys vänner, rådt dem att anfalla den förstärkning Zamoski väntar, och, då de äro dem betydligt öfverlägsna i antal, beröfva dem deras kläder och sålunda förklädda intränga i slottet. Edvinsky och Floreska införas nu till den uppretade Zamoski, men i stället för att genast döda sin fiende eller åtminstone skilja honom från maka och barn, nöjer han sig med att instänga dem i ett torn. Han förvarar själf nyckeln till ingångsdörren, men nyckeln till ett åt älfven vettande gallerfönster har Polina. Den lämnar hon åt Peters, som genast ror med en båt intill tornet, äntrar upp till fönstret, kastar in nyckeln och mottager Angela, hvilken hissas ner i en korg. Zamoskis ankomst hindrar de andra att rädda sig, och i hastigheten glömma de att stänga fönstret, hvilket upplyser honom om Polinas brottslighet. Han förställer sig emellertid och frågar efter nyckeln. Den finnes icke, och nu förebrår han Polina för hennes förräderi, hotar att instänga henne i grufvan, men låter henne i stället gå fri och berättar endast om de försiktighetsmått han ämnar vidtaga, hur han