218
Efter sin återkomst uppträdde han med stormande bifall i januari 1778 såsom Bore i prologen till Naumanns opera ”Amphion” och anställdes vid Kungliga teatern i egenskap af förste aktör och sångare. Under sin långa konstnärsbana sjöng han ett stort antal kräfvande roller med odeladt erkännande och
Kristofer Karsten. Efter gravyr af Quenedey.
ansågs som sångscenens yppersta prydnad. Utan tvifvel var han en af de utmärktaste sångare, som någonsin beträdt vår scen. Hans röst hade en sällsynt renhet och skönhet och ett omfång, som tillät honom utföra både Achilles′ tenorparti i ”Iphigenie i Auliden” och utan transponering titelrollen uti ”Oedip i Athen”, som är skrifven för basröst. Till dessa partier, som räknades bland hans allra
