Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

20

begär mig vill förtära att endast behaga alla dem, som äga att mig uppmuntra och belöna. — Pjäsen uppfördes därpå med allt det bifall, som någonsin kan önskas, och som en bevågen allmänhet har lättare att gifva, än någon, vare sig författare eller spelande, att förtjäna. Stockholm den 21 sept. 1792. D. G. Björn." Tredje gången dramen gafs, hade Björn recett, och "några herrar vid denna stads aktningsvärda handelskår" lämnade honom då, för att visa sin belåtenhet med de vidtagna förändringarna, 150 riksdaler banko för femtio parterrbiljetter, hvilken summa han enligt erkännande i tidningen "emottagit med all den tacksamma förundran, som denna i Sverige högst ovanliga uppmuntran förtjänar". Till och med från predikstolarna, sades det, togo åtskilliga präster parti för och emot den "förförde ynglingen", tills upphetsningen så småningom lade sig, och man efter ett halft år glömt bort alltsammans.

Af numera okänd anledning lämnade Björn i slutet af år 1794 sin skådespelarverksamhet och öfvertog gymnasieboktryckeriet i Linköping, hvilket han innehade till 1800. I början af det året blef han invecklad i upploppet mot arrendatorerna af kronobrännerierna och satt häktad i flera månader, ehuru han sedermera frigafs. Han lär sedan slagit sig ned i Nyköping och dog på Vaxhälla regementspastorsboställe 1810.

⁎              ⁎

Det förefaller som om en del af den tidens naiva och lättrörda publik varit van att i synnerhet på Munkbroteatern tillåta sig vissa friheter och