Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

22

åskådarna ägnade honom lifliga applåder, som dock blandades med hvisslingar. Nu skulle andebesvärjelserna börja, och genast störtade en mängd af orostiftarna upp på scenen igen, så att den trånga platsen blef alldeles fullpackad med människor. Philadelphia bad och besvor dem gå därifrån, men förgäfves. I stället trängde de sig in i ett rum bakom kulisserna, där trollkarlen hade sina apparater uppställda och vräkte omkull alltsammans huller om buller. Philadelphia, som nu började frukta att möjligen själf bli misshandlad, räddade sig skyndsamt undan på en bakväg, och hans medhjälpare blef i stället utsatt för de skränandes missnöje och hälsad med hvisslingar. Den städade delen af publiken protesterade mot orostiftarnas excesser och lämnade teatern, hvarpå alltsammans slutade under den förfärligaste villervalla.

Ett talande vittnesbörd om, att sådana oordningar ej voro enstaka företeelser, utan förekommo ofta nog, lämnar den af Henrik Liljensparre utfärdade "Öfverståthållarämbetets kungörelse och förbud emot föröfvande af buller och oljud under de allmänna skådespelen". Liljensparre, som var född 1738 under namnet Sivers, hade i Uppsala och vid några tyska universitet studerat juridik och 1776 blifvit utnämnd till polismästare i Stockholm, hvilken syssla han skötte med sådant nit och sådan skicklighet, att han anses ha varit Sveriges förnämsta polisman. 1786 blef han adlad och tog då namnet Liljensparre. Det var han, som lyckades upptäcka gärningsmannen till mordet på Gustaf III, och efterspanade ifrigt de hemliga anläggningar, som stodo i sammanhang med illdådet. Men då han märkte, att detta icke behagade