tidningar, upphörde, sedan några för teatern ej intresserade tidningsläsare offentligen beklagat sig öfver, att sådana artiklar upptogo alldeles för mycken plats af tidningarnas den tiden ganska knapphändiga utrymme. Emellertid började allt flera röster höjas för att dessa teaterkritiska uppsatser borde återupplifvas, på det att publikens smak och omdömesförmåga måtte utbildas och förkofras, den usla repertoaren med det snaraste upphöra, samt skådespelarnas underlåtenhetssynder önskvärdt förminskas, och medan man var i farten, begärde man äfven, att herr Stenborg ville för sin teater anskaffa "en och annan bättre röst, ett bättre maskineri, mindre långa entre-akter och en ljuskrona".
⁎
Emedan Lars Hjortsberg ganska väl behärskade det franska språket, roade det honom, i synnerhet under 1820-talet, att till svenskan öfverflytta åtskilliga franska teaterpjäser. Den första var en komedi i tre akter: "Arlequin, kejsare i månen", hvilken redan på nyåret 1792 uppförts på franska teatern såsom recett för herr och fru Desguillons. Gjörwell berättar i ett af sina bref, att han var där och såg "den förargliga Comedien: 'Arlequin Empereur dans la Lune', hvilken ock ditkommer uti all sin uppbyggliga dräkt medelst en Ballon, blir där kejsare och beklädes utanpå all sin teatraliska Costume, såsom sot-murre och pickelhäring med krona, mantel och spira, regerar häruppå med alla sina later och
