Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

66

talesätt, kort sagdt: en vrai Arlequin. Således låter han af ovana kronan falla en och annan gång af sitt hufvud, etc. etc. Mig behagade hela denna Drogue för ingen del, och jag har hört herrar af le Corps Diplomatique scandaliserade öfver en sådan Pièces uppförande här i Sverige, helst uti Konungens närvaro." Då pjäsen i sin svenska bearbetning den 18 mars 1796 togs upp på Arsenalsteatern, spelade Hjortsberg själf titelrollen och lär ha varit öfverdådigt rolig. Ehuru den svenske harlekin umgicks försiktigare med de kejserliga regalierna än den franske, väckte dock innehållet farhågor hos den skuggrädde Reuterholm, som öfverallt vädrade jakobinism, och när stycket den 4 april uppfördes tredje gången, blef det utan vidare förbjudet. Det kan ju vara af intresse att se, hvad som den tiden kunde stöta höga vederbörande för hufvudet, och jag vill därför redogöra för innehållet.

En svensk fysiker, Gyllencomet, har förfärdigat en luftballong, med hvilken han ämnar företaga en färd i världsrymden åtföljd af sin betjänt Arlequin. En storm tvingar dem att till en början landa på månen. Där regerar kejsarinnan Azema, ehuru den verklige härskaren är öfversteprästen, som för att bibehålla makten hittat på, att den, som blir Azemas make, efter ett år skall föras till en obebodd ö att där förgås. När de båda främlingarna anlända, står man just färdig att genom lottdragning utse den nyss förvisades efterträdare. Arlequin, som icke har någon aning om det öde, som kan drabba honom, är genast med om saken, och lotten träffar honom. Gyllencomet, som nu inträder på scenen, finner till sin stora förbluffelse, att hans betjänt blifvit kejsare, och denne har redan hufvudet fullt af reformplaner. Han skall hänga alla advokater, låta folket äta pepparkakor i stället för bröd, skaffa alla sina