Sida:Personne Svenska teatern 2.djvu/75

67

undersåtar lifränta, hvarigenom fattigdomen försvinner, och för att utrota afundsjukan tänker han adla dem allesammans. "Stanna här och dela min lycka", utropar han till Gyllencomet, "begär hvad ni önskar. Vill ni ha ära utan profit, så skall jag ge er en plats vid militären; vill ni ha profit utan ära, skall ni få arrendera ett af mina brännerier. Men det kan vi tala om sedan. — Hör på ni därborta, säg mig, äta kejsrarna middag här i landet?" — Ja, Ers majestät. — "Hvem är ni?" — Ers majestäts hofmästare, — "Det fägnar mig; jag högaktar er mycket, min vän. (till en annan) Och ni?" — En af lagens tolkar, Ers majestät. — "Kan ni likt somliga förlänga processer och ruinera dem som processa? Sofver ni mycket på ert ämbetsrum?" — Nej, Ers majestät, nästan inte. — "Det här folket i Mån förstår inte sin sak; jag måste skicka dem i lära hos oss. (till en annan) Är ni också en domare?" — Jag är Ers majestäts förste lifmedikus. — "Kan ni kurera era sjuka bara ni hälsar på dem, eller ge hälsan åt mannen, under det ni kurtiserar frun, eller under det ni spelar ett parti boston?" — Nej, Ers majestät, jag nyttjar inga andra medel än sådana, som ä' erkända af den högvisa fakulteten. — "Då är ni bara ett nöt mot doktorerna i mitt land. De göra dagligen underverk, som förundra dem själfva. Jag känner en, som har uppfunnit två nya sjukdomar och renoverat tre, som voro bortglömda för hundra år sen … Men det är tid, att vi nu sätta oss till bords." Hela hofvet ordnar sig till marsch under musik, och det är slut på första akten. När ridån går upp till andra akten sitter Arlequin iklädd krona och mantel vid middagsbordet i kejserliga palatset och sofver. Musiken spelar, och rundt omkring honom står hoffolket. Arlequin vaknar och utropar: "Åt fan med all musik! Jag sof så godt och drömde den vackraste dröm, som någonsin någon kejsare i världen har drömt, och så kommer de nöten och oroa mig just på det angelägnaste stället. Låt sätta in dem … i min vinkällare, så komma de inte så hastigt igen. Nå, får jag ingen middag i dag?" (Musikanterna gå) — Spisar Ers majestät två gånger? — "Nej ... jag äter van- ligen mina fyra mål, och om jag råkar en god vän nära