till hvilkas afyttrande ägaren ock fanns benägen. Stenborg hade nämligen kommit allt mer på ekonomiskt obestånd, sedan de kungliga teatrarna började ge operetter, som hittills varit hans teaters egentliga inkomstkälla. Den skuld Stenborg genom sin teaterverksamhet ådragit sig utgjorde femtontusen riksdaler riksgäld, och konungen förordnade medelst skrifvelse den 3 november 1798, att detta belopp skulle genom ett för hans handkassas räkning upptaget lån gäldas, mot villkor att nämnda teater jämte privilegiet därå upphörde följande året.
⁎
Stenborg kämpade så godt sig göra lät, innan katastrofen inträffade, för att rädda skenet. Så uppfördes treaktsskådespelet "Camilla eller Det underjordiska hvalfvet" med musik af Dalayrac. Som vi redan sett, fann den tidens publik behag i att rysa öfver underbara äfventyr i gamla slott med bortröfvade kvinnor, förbytta barn och mörka fängelsehålor, där skurkens arma offer fingo pinas, tills de framdrogos i ljuset af den ädle befriaren, och "Camilla" vann en ganska vacker framgång. I "Casper och Lona", en af Envallsson från franskan lokaliserad komedi med sång, fick publiken det nöjet att återse sin gamle bekante, stärbhuskamreraren Mulpus, och de emellanåt något grofkorniga upptågen samlade också tacksamma åskådare. Journalen var som vanligt ytterst onådig mot Envallsson och yttrade, att "denna så kallade imitation, ett
