stycken af honom upptogos under denna tid såsom fyraaktsdramen "Den falska blygseln", enaktsfarsen "Konstmakaren", fylld af en mängd roliga upptåg och förklädnader, den gråtmilda treaktsdramen "Eremiten eller Fadershjärtat" och femaktsdramen "Redlighetens seger öfver förtalet", ett af hans bättre arbeten. Där utmärkte sig i synnerhet den nyligen från landsorten anlände och längre fram vid den kungliga scenen fästade Johan Petter Lewenhagen såsom den skurkaktige handsekreteraren Allbrand. Den största framgången af dem alla hade dock den 1799 för första gången gifna femaktsdramen "Brodertvisten", som sedan togs upp på de kungliga scenerna och ännu 1887 gafs på Djurgårdsteatern, där den uppfördes för etthundratjugonde gången i Stockholm. 1798 fick Eleonora Säfström "med högvederbörligt tillstånd" under november och december månader uppträda hos sin forne direktör, då hon liksom vid sitt korta gästspel 1796 i mars utförde två af sina förnämsta roller, Clary i "Öfverlöparen" och Nina, där hon nu som fordom framlockade publikens tårar med den klagande romansen:
"När en älskling åter syns
hos sin suckande älskarinna."
Under Munkbroteaterns sista år engagerades där den i Göteborg mycket uppburne komiske aktören Jan Erik Brooman. Han var född 1772 och blef vid sexton års ålder elev vid Kungliga teatern samt kort därefter anställd vid den göteborgska scenen, där han snart gjorde sig omtyckt af publiken genom uttrycksfullheten i sitt sätt att tala och genom värmen
